Första dykningen, någonsin

Ja, det var första gången för mig i alla fall. Och eftersom jag är övertygad om att allt centreras kring mig så borde det ju vara någonsin, punkt. Skämt åsido, jag fick ett provdykningstillfälle av Ängeholms sportdykarklubb för ett tag sedan och i torsdags var det dags för premiären. Jag, några bekanta och min gamle kollega och tillika dykledare åke ut till Arild, som är beläget på sydsidan av skälderviken, för att göra dyket då sikten skulle vara bra där samt att det är en ganska trevlig miljö.

Väl på plats axlade vi på oss utrustningen och förberedde oss för dykning. Att det var tunga grejer visste jag men något förvånad blev jag ändå. Det väger ganska mycket när man packar på dykväst, lufttank och extra vikter. När allt var på och kontrollerat att det fungerade så gav vi oss av mot vattnet. Det var lättare sagt än gjort att komma i då bottnen bestod uteslutande av sten med en massa tång på. Halkigt värre, saken blev ju inte bättre av att man är smidig som ett städ heller.

Tyvärr hade vi inte med oss undervattenskameran så jag har inga bilder att visa på det. Jag kan bara säga att jag blev duktigt överraskad av hur rikt vårt havsliv är och hur vackert det är under ytan. Visst, det går mest i olika nyanser av brunt, det lilla jag har sett och är kanske inte lika exotiskt som medelhavsfaunan men man blir ändå lite stolt.

Nästa gång jag åker ut och dyker ska jag se till att vi får med en kamera så att jag kan visa lite bilder, för detta måste upprepas.