Så var det gjort, äntligen. Installerade Ubuntu Edgy på den nya datorn igår. Som smort måste jag säga. Linuxvärlden har kommit väldigt långt på senaste tiden vad gäller installationsförfarandet. Speciellt när det gäller Ubuntu, som har blivit så enkelt att installera att ska det bli enklare så får det f#n vara förinstallerat. I  med skivan, starta upp och vänta på bilden, dubbel-klicka på ikonen som säger “Installera”, tryck “Nästa” tills det tar slut och voíla. Installerat Ubuntu.

Nu tänker nog de flesta, “Ja ja, skräpet är installerat men det kan väl knappast fungera!”. Jo, se för det kan det. Det enda jag valde att göra var att växla över till ATIs egna drivrutiner för grafikkortet. Det är det enda. Det var till och med enklare att göra än det var i Windows Vista.

Det enda smolket i bägaren var att mitt nya Creative Soundblaster X-Fi Fatal1ty ljudkort inte fungerar. Efter en grundlig sökning efter information på internet om hur man kan åtgärda problemet visar det sig att det inte finns någon som fått ett enda X-Fi kort att fungera under Linux. Detta att det funnits på marknaden i över ett år till trots. Det ryktas om att Creative själva sagt att de ska släppa en sluten drivrutin a’la ATI och Nvidia under andra kvartalet 2007.

Tills dess att det är gjort rekommenderar jag alla Linuxanvändare som är i startgropen för att köpa ett nytt ljudkort att antingen vänta eller skaffa ett annat märke med dokumenterat stöd för Linux. Själv får jag väl hålla tummarna eller försöka sälja och köpa nytt. Tråkigt att det ska behöva vara såhär.

Så var man igenom ännu ett år. 2006 kom och gick så fort att skallen börja snurra. Tycker inte det är roligt längre, i denna takten kommer jag att bli 100 innan jag fyllt 50. Hur det nu kan gå ihop. Antar att mycket har att göra med att jag bytte jobb, nya miljöer och spännande uppgifter tenderar att snabba på tidsuppfattningen. Med det i baktanke antar jag att 2007 redan är över. Har fått ett väldigt intressant område att arbeta med på jobbet som jag ser fram emot, samtidigt som det är ett oprövat kort för vår del och därmed lite skrämmande.

Julstädningen av sidan infann sig inte, precis som julstädningen av lägenheten. Men jag tror att jag kommer dit tids nog. Jag har arbetat lite på stilmallen till sidan och tagit fram en mall som jag tror kan bli lite mer lättläst. Kändes bra när jag arbetade fram den i alla fall. Ska försöka ladda upp den snart.

Känner mig lite distansierad från Linuxvärlden. Har suttit med Vista i ungefär en månad nu och rotat rundor. Har fungerat över förväntan faktiskt och jag känner mig ganska nöjd med det. Å andra sidan hade jag inte så stora förväntningar på det så det var inte mycket för Microsoft att överkomma. Tror i alla fall att det är ett steg i rätt riktning för Microsoft. Får komma på ett bra sätt att slinka tillbaka i naturliga miljöer igen…

Förresten! Är inte julen en tid då man ska ta kontakt med sina vänner och umgås och vara trevlig? Kanske ska börja höra av mig till folk.

Som av en händelse så upptäckte jag att insticksmodulen för att ta backup på Wordpress fungerade, något som den inte gjort innan av fullständigt oförklarliga orsaker. Lika oförklarligt fungerar det nu. Det har varit huvudorsaken till varför jag inte rensat ut denna sida innan. Fullt med skit, allt ska bort. Efter varje uppgradering(från 2.0.0 till 2.0.4) så har något börjat hacka. Tror att det var hanteringsfel i uppgraderingsförfarandet vid uppgraderingen till 2.0.1 som suttit i genom alla de andra. Något blev fel. Tänker ändå skylla allt på utvecklarna, sådant ska de tänka på. De jävlarna.

Så jag rycker bort allt inom kort och drar in en färsk installation av 2.0.5 som är den senaste versionen. Kommer dessutom att dra in några trevliga plugins som jag väntat på som av någon anledning, antagligen samma som för backupen, inte fungerat. Sidan kommer under en tid framöver antagligen att fungera så där halvbra. Och kom inte med några kommentarer om att min sida alltid fungerar halvbra.

Så, jag väntade och väntade. Sedan beställde jag om. Sedan väntade jag lite till. Men så till slut kom delarna och jag kunde prompt börja skruva ihop min monstermaskin. Denna gången hade jag inte snålat in på någon del, vissa kanske vill argumentera motsatsen men det är skadade människor som inte har perspektiv på saker och ting. Jag är inte intresserad av att lägga 5000 SEK på ett ljudkort.

Ihopsättningen av komponenterna gick väl förhållandevis smärtfritt, de kom på plats och det fungerar. Snyggt blev det inte. Kablaget är väl mest det som inte blev som min vision så utopiskt hade förutspått. Har nog kollat lite för mycket på SweClockers hemsida, där verkar nästan vara något slags alternativt universa med alltid det där lilla extra utrymmet så att det blir snyggt och helt aerodynamiskt korrekt. Det enda jag kan trösta mig med är att det är större chans att en katt fångar en snöboll i helvetet innan ett enda dammkorn gör resan från fronten in till kärnan av chassit.

Jag är nog egentligen inte rätt person att dela ut råd till andra när det kommer till egenmontage av datorer; men jag har en sak jag mest av allt vill framföra. I en värld där allt verkar rasa mot de mindre formatet säger jag, som tillsynes enda motvallskärringen i kvarteret, du kan inte få en för stor låda att samla alla dina nyinköpta datordelar i. Mitt splitter nya Antec-chassi trodde jag utan problem skulle hålla alla mina komponenter och dessutom ha lite plats över för luft. Det var på det berömda håret att jag fick in grafikkortet. Det skiljer endast 4mm mellan bakänden på grafikkortet, som för övrigt väger runt 1kg, och SATA-kabeln som sitter i disken på andra sidan. Jag blev snudd på religiös när jag skulle få i kortet och, men detta skulle jag aldrig erkänna på stan, bad en bön för det såg mörkt ut ett tag.

Åter till själva hårdvaran. Grafikkortet jag köpte var ett ATI X1950XTX från Sapphire. Låg först och väntade på ett från ASUS men väntelistan var blödande lång så jag bytte. Enligt uppgift så är det samma kort. Jag har ännu inte haft möjlighet att testa kortet med ett nytt schysst spel som exempelvis Doom 3, men jag drog in mitt gamla trofasta Call of Duty 2 och körde allt maxat till max, den hickade inte en gång. Då körde jag dessutom i 1680×1050 upplösning på min, också nya, 22″ widescreen Samsung Syncmaster 225BW. Ser bra ut. Windows Vista ger grafikkortet “Upplevelse index” 5,9. där 5,0 var det ansedda högsta värdet man kunde få vid Vistas release.

Köpte Western Digital Raptor hårddiskar, två stycken faktiskt. Lite trött på diskar som uppträder konstigt och slits ut och väsnas en massa. Så jag gick helt enkelt på Enterprise class. Enda problemet som jag ser nu är att jag nog valt för lite disk, en på 75GB och en 145GB. Vi får väl se hur det blir med det. Skaffade en DVD RW från Plextor mest för att det var den enda som körde på SATA, vill undvika flatkablar.

Jag har dålig koll på moderkort och vad som är nytt så efter en rådfrågning gick jag på Asus P5W64 WS Professional på moderkortet tillsammans med 2GB RAM och en Intel Core2Duo E6600 processor. Processorn fanns i E6700 version men den extra prislappen gjorde att det inte kändes motiverat. Glädjande på moderkortsfronten är att den har stöd för framtida Quad processorer så om man känner för att uppgradera framöver finns det utrymme. Dessutom finns det fyra PCIe slottar, så Crossfire med ATI kort är inte helt uteslutet.

Ljudkort har jag alltid snålat in på historiskt sett för att hålla kostnaden nere. Jag är ingen audiofil och skulle antagligen inte höra skillnad på okomprimerad DVD kvalitétsljud och en tokkomprimerad .mp3a som var inspelad i en soppburk. Men jag kände för kräm och har blivit lovad att det visst är skillnad och att jag kommer märka den. Så visst, jag kan köpa det, och det gjorde jag. Creative labs X-fi Fatal1ty ljudkort I-Trigue L3800 2.1 högtalare, även de från Creative labs blev det och det känns bra. Många tycker nog att det är konstigt att jag “bara” gick på 2.1 system, men jag har varken plats för 5.1 eller 7.1 system där jag har datorn och vill jag titta på film med surround gör jag det på hemmabiosystemet. Enda nackdelarna med denna konfigurationen är att det inte finns drivrutiner redo för Vista och att jag knappt kommer över lägsta volymnivån innan sambon invänder. Oh, glömde nästan. Frontmodulen och ljudkortet kommunicerar med IDE kabel så där rök den flatkabelfria utopin rätt ut genom fönstret.

För att få den där rätta auran av exklusivitet drog jag till med Logitechs Di-Novo tangentbordssystem som kör på bluetooth. Kanske inte helrätt när det kommer till gaming men definitivt helrätt när det kommer till att se snyggt ut. Det betyder mycket. Tangentbordet är väldigt bekvämt och det av två anledningar. Dels är det riktigt tunt så att man inte behöver bryta handlederna av sig utan de ligger skönt och vilande som de ska. Dels så är det numeriska tangentbordet separerat från huvudtangentbordet vilket gör att man kan ha musen mycket närmre, vilket i sin tur gör att man inte behöver ha armen för långt utsträckt. Min mor pratar alltid om att man ska tänka på framtiden, hon kan inte klaga nu.

Summa sumarum  fungerar alltihop som det ska. Det är för tidigt för att yttra sig om några kvalitetsegenskaper då jag bara testat systemet en vecka. Men allt har gått förhållandevis smidigt och inget har ställt till med problem som inte var att vänta, det var i princip bara att plugga i och köra. Ska börja knåpa ihop ett första intryck av Windows Vista nu, läs mer om det i del 2.